Utbildningstecknet Örnen är, i motsats till i många andra länder, ett utbildningstecken för fallskärmsjägare, och inte bara för fallskärmshoppning. De blivande fallskärmsjägarna genomför ett antal prov innan de är färdiga för den sista utmaningen, som är Örnmarschen. Örnmarschen är ett dygns kraftprov med fältmässig luftlandsättning, längre förflyttning med tung packning och stationer med jägarmoment innan Örnparaden.

INTERNATIONELLT RESPEKTERAD

1975 införde skolchefen Torbjörn Elming den standardiserade Örnmarschen som det sista av proven inför soldaternas utnämning till fallskärmsjägare. Skälen var att kunna jämföra årsklasser och kurser samt att förenkla organisationen vid genomförandet. Logistiska och säkerhetsmässiga fördelar eftersträvades också då moment av olika slag var inlagda under marschvägen. Det aktiva befälet skulle ju också genomföra marschen varje år. Det utländska deltagandet ökade också efterhand och vi vet att de återvände hem inte bara med Örnen utan också stärkta av att ha klarat av en hård övning hos oss – det ingav respekt.

Våren -75 testade Ingvar Krancher och Jan-Erik Petersson Elmings koncept och efter första gången som marschen genomfördes hösten samma år har endast smärre ändringar gjorts. Bengt Persson som varit ledare under ett tjugotal år och en av de befäl som pga sin långa tid vi FJS avlagt sitt årsprov många gånger har lämnat underlag till dessa rader.

MER ÄN TVÅ SOLDATPROV EFTER VARANDRA OCH MED DUBBel PACKNINg

Hela marschen skall ske inom 24 timmar inklusive Luftlandsättning på Karamossen, en dagsetapp om 30 km och en nattetapp av samma längd. Målet efter dessa sex mil var de första åren vid Hammarnäset men blev senare Perstorps skjutbana. Utrustningen var ryggsäck med 26 kg samt vapen. Stationer med vapentjänst, mintjänst, sambandstjänst ingick efter vägen.

Efter 11 timmar skulle patrullerna som leddes av befäl i varje fall till i mitten av 90-talet ha nått Undens västspets, gården Åsebolet. Efter ytterligare 11 timmar skulle man ha nått Hammarnäset/Perstorp. Återstod nu enskild linjeorientering runt skjutbaneområdet med enbart vapen där tidskravet på 1-milabanan var två timmar.

Vid underkänt skulle omprov ske samma dag, det hände ibland att det blev både en och till och med två extra milrundor innan det blev godkänt. Det sista momentet var sedan enskild patrullkarls strid på skjutbanan med skarp ammunition med krav på högsta skärpa och fältmässighet. Bengt Persson kan endast erinra sig att någon enstaka under ett tjugotal år inte har klarat Örnmarschen, ett gott betyg åt den utbildning som föregick provet. För de som varit sjuka eller skadat sig har det givetvis givits en andra chans.